Datorernas död – den första svenska cyberpunkromanen

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 9789198639025-674x1024.jpg

Datorernas död gavs ut av Bonniers Juniorförlag 1983. Då var jag sju år gammal. Året därpå upp­täckte jag Johanssons böcker. Det blev en omtum­lande upp­levelse, och ledde vidare till en lång rad resor i tid och rum genom författare som Eugen Semitjov, Sven-Christer Swan, Isaac Asimov, Arthur C. Clarke, Joe Haldeman, Poul Anderson och Robert Westall, för att nämna några. Men även om jag hittade flera guld­korn, så var de fem böckerna om Universums öde i en klass för sig.

När det var klart att vi både skulle ge ut serien på nytt, och dessutom bygga vidare på den för att skapa ett spel, var det en gammal dröm som gick i upp­fyllelse.

Vi har nu kommit fram till den näst sista delen i serien, Datorernas död — en unik bok i svensk littera­tur­­kanon, i och med att det var en av de första riktiga cyberpunkromanerna skriven av en svensk författare — kanske den allra första. Cyberpunk är en under­kategori till science fiction med fokus på datorer, infor­ma­tionsteknologi, megakorporationer och oftast en dystopisk inriktning. Alla dessa ingredi­enser finns med i Datorernas död. Romanen har dock en obotlig tro på humanismen, och visar på hopp där mycket av den andra cyberpunklitteraturen visar på hopplöshet.

I svensk litteraturkanon kan man utläsa en röd tråd från verk som Karin Boyes dystopi Kallocain, till George Johanssons mer sentida verk. Istället för drogen Kallocain trubbas människorna i Johanssons verk av med Mindbenders — ett knark för de unga — tillsammans med Mindsoothers — för de vuxna. Staten ser till att du har rätt dos och tar du inte din medicin tas du in för omskolning.

Här syns även influenser av Adolus Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984. I 1984 är det Staten som har den yttersta makten och är ofelbart allvetande. I Datorernas död är det Centraldatorn.
Winston Smith, Orwells protagonist, gör uppror mot den rådande ordning: likriktning och avsaknad av framtids­utsikter, trots den avskyvärda omskolningen som hotade. I Datorer­nas död är det Vilgot Exner som fyller den funktionen.

George Johanssons böcker präglas av en varm humanism, en tro på människan. Det gör att allt det svarta inte känns lika betungande för läsaren.

Förutom att fylla den viktiga rollen som första riktiga cyberpunkroman på svenska, har Universums öde och Datorernas död sin kanske största förtjänst i att ha agerat som en portal in i en vidare värld för en mängd läsare på 80-talet. Det syntes inte minst när vi besökte Bokmässan och George signerade Uppbrott från jorden under en dryg timma. I stort sett alla som besökte honom förklarade vad hans böcker betytt för dem och att det var han som fick dem att gå på vidare strövtåg i genren.

Den litteraturgärningen i sig är ovärderlig.

Kommentera