Berätta om dig själv, vem är du?

Jag heter Alexander Fahlander och jag är manusförfattare och spelskribent, som nu också håller på att slå in på lärarbanan. Vid sidan av detta är jag en stor spelälskare, framförallt rollspel av olika slag får mitt hjärta att klappa. 

Vad har du för bakgrund i hobbyn?

Jag började spela rollspel när jag var 11 år, och det har haft en påtaglig inverkan på mitt liv sedan dess. Jag har varit spelledare från absoluta början, vilket har format hur jag ser på och formar berättelser, vilket har lett mig till där jag är idag. Att skriva för rollspel är en dröm som har slagit in. 

Berätta om ditt arbete med Sagospelet Skräck.

Jag har varit med och utvecklat grundboken, arbetat med reglerna och skrivit äventyr. 

Vilka var dina egna influenser till det du skrev för spelet?

När jag började med projektet fick jag direktiven “Scooby Doo möter Buffy och vampyrerna i en svensk mellanstadiemiljö”, och det högg tag i mig. Även Stranger Things smög sig in i inspirationssoppan, tillsammans med några egna mardrömmar och orosmoment från min egen mellanstadietid. Sen får man inte glömma Mikael Niemis böcker, Blodsugarna och Kyrkdjävulen. 

Vilken typ av skräck läser du själv?

Det är blandat, men jag är särskilt förtjust i kosmisk skräck. H. P Lovecraft är en stor favorit av den anledningen, men både Anders Fager och Stephen King slinker med. 

Vad är dina planer för Sagospelet Skräck, kommer du skriva mer material till spelet?

Jag är definitivt intresserad av att skriva mer material, möjligen fler äventyr och berättelser. 

Fakta om mig

Familj: En förstående fru och alldeles för många plastfigurer.

Fem bästa skräckromanerna: The Shadow Over Innsmouth (1936), The Call of Cthulhu (1928), The Color Out of Space (1927), Svenska kulter (2009) och The Shining (1977)

Fem bästa skräckfilmerna: Barnhemmet (2007), Besökarna (1988), The Conjuring (2013), Apostle (2018) och The Wicker Man (1973) 

Rollspelsanekdot: En av de mysrysigaste sakerna som jag har upplevt var att spela ett jultemat skräckscenario, som handlade om gamla studenter som återvänder till sitt gamla universitet för en årlig jultradition. Klassiska carols (framförda av barnkörer) har sällan gömt lika mycket fasa och mörker!