”Science fiction gör det varmt om hjärtat”

– intervju med Bertil Falk

Av: Daniel Lehto

”Jag har läst science fiction i 80 års tid”, är bland det första Bertil Falk säger när jag ringer upp för en pratstund via Facebook Messenger. Han har gjort sig bekväm i en fåtölj hemma i lägenheten och sitter med händerna knäppta i knät. “Science Fiction gör det varmt om hjärtat.”

”Science Fiction fanns inte som begrepp på den tiden när jag började läsa. Det kallades smutslitteratur”, berättar han. ”Det var väldigt aggressivt mot denna form av litteratur. Den allmänna litteraturhistorien utesluter hela genrer, och det gäller inte minst science fiction, eller faktasin, ett ord jag använder.”

Bertil Falk berättar vidare om den svenska science fictiongenrens allra första författare, och det är förmodligen inte den som de gemene man skulle gissa på.

”Den första svenska sf-författaren var faktiskt Celsius. 1735 skrev han ett utkast till en roman där de inre planeterna stred mot de yttre”, berättar Bertil och ögonen glöder av iver. ”Det har skrivits så mycket science fiction genom årens lopp, så jag bestämde mig för att skriva en litteraturhistorisk bok om svensk science fiction. Den har nu kommit i tre band.”

Men när började Bertil själv att läsa faktasin?

”Jag kan säga så här, den dag jag köpte mitt första Jules Vernemagasin. Nio år gammal. Jag har på många vis samlat info om detta projekt sedan dess, utan att veta om det själv. Jag har också läst mycket texter på UB i Lund. Om man säger så här, jag samlade information i hela mitt liv, men att skriva böckerna tog tre år. Aleph bokförlag ger ut dem.”

Osäkert om utgivning

Men Bertil visste inte från början att det skulle bli utgivning, eller om någon var intresserad, berättar han, hela tiden med händerna knäppta i knät.

”Jag skrev på vinst och förlust, jag gjorde det för jag var intresserad. Jag har försörjt mig som journalist hela mitt liv. Insamlandet av information är något som journalister håller på med. Likartade sätt att jobba, så det låg för mig.”

Bertil har aldrig pratat med folk om skrivandet av faktasin. Han bara skrev. Den första volymen i serien möttes med viss positiv reaktion. Inte minst för hans grundliga arbete.

”Det är väldigt mycket som upptäckts genom arbetet. Linné skrev om en tredagars resa till månen. Men även en hel del personer som inte är särskilt kända, har skrivit om resor till månen. En författare vid namn Johan Krok skrev om en resa till månen, och upptäckte att månen inte bara drar till sig vatten utan också människors förstånd och lade det på flaskor och satte på etiketter med namnen på personerna. Han upptäcker då till sin förfäran att också hans förstånd fanns buteljerat där, så han tog tillbaka det och åkte hem.”

När jag frågar om alla de här upptäckterna och hur de kunnat ligga glömda så länge, svarar han:

”Jag skulle vilja påstå att sf-litteraturen som skrevs innan det andra världskriget inte har uppmärksammats särskilt mycket. Jules Verne-magasiner kom på 40-talet, och påverkade många i Sverige. Det fanns vid den tiden inte så många som skrev faktasier i Sverige då, men på 50-talet öppnades det ordentligt. Innan dess fanns ingen svensk sf-tradition, men i och med detta, har jag så att säga konstruerat en tradition. Med de här månresorna, och kanske framför allt tidsresor.”

Bertil pratar mycket och ingående. Ibland hinner jag knappt med att ta anteckningar. Det märks att detta ligger honom varmt om hjärtat. Ibland byter vi ämne utan att jag riktigt ser den röda tråden. Och hela tiden skriver jag anteckningar med min gräsliga handstil.

”Redan innan HG Wells skrev Zackarias Topelius en märklig tidsresehistoria, om nyheter som publicerades innan de inträffade. Han kunde läsa sina brev han skulle skriva kommande dagar. De inspirerar nog inte varandra. Det är väldigt spretigt, och de har skrivit av olika anledningar. Linné skrev sin grej som en varning för att folk inte insåg hur viktigt det var med forskning. De for till månen och roade sig för att ta vara på det de såg där. Det var en pedagogisk grej att skriva för hans del.”

Kapten Frank och JV-magasinet

Bertil berättar att han inte är aktiv inom sf-fandom, bortsett från Kapten Franksällskapet. Han är ett stort Kapten Frankfan. För mig som helt missat Kapten Frank, berättar han:

”Kapten Frank var en romanserie, författad av Edmond Hamilton, en amerikansk sf-författare. Den handlade om en ung man vars föräldrar mördas, varpå han blir uppfostrad i ett labb på månen, av en robot, en hjärna i en fyrkantig burk och en konstgjord människa. Han växte upp och upplevde väldigt fantastiska saker, genom sina resor i tid och rum. Böckerna var väl strukturerade, och enligt förlaget var det riktat till pojkar 10-14 år. Och de kunde vara lite barnsliga ibland, men väldigt medryckande.”

Bertil tystnar ett slag, och tycks fundera innan han fortsätter:

”Låt mig säga så här: en grabb på 10-14 år idag är mycket mer avancerad än motsvarande grabb då. Det är en helt annan tid som vi lever i nu. Men jag tycker fortfarande att de här berättelserna är väldigt bra. Han själv, Kapten Frank, var ganska tråkig, det var de som uppfostrade honom som var de levande och intressanta. Berättelserna översattes till Jules Verne-magasinet. De här storysarna gick som följetonger. Jules Verne gavs ut i 80.000 exemplar tack vare dessa berättelser. Just då låg 300.000 unga män inkallade. Det lästes mycket veckotidningar – och JV-magasinet.”

Med tanke på att science fiction – eller faktasier som Bertil kallar det – varit så stort, är det lite märkligt att litteraturen lyser med sin frånvaro i de flesta litteraturhistoriska verk.

”Ja jag inte, den allmänna litteraturhistorien har fortfarande uteslutit de flesta genrer. Mycket av det som stod i JV-magasinet har blivit verklighet idag. Många berättelser handlade om prospektering av gruvdrift i asteroidbältet. Framtiden skjuts framåt mot högre svindlande höjder. Det har till och med planerats för såna här generationsrymdskepp – det är ganska märkligt att man planerar för detta”, funderar Bertil och fortsätter, ”På ett personligt plan har SF alltid varit underhållande, men jag har också alltid haft tanken att det ska förverkligas. Delar av det. Mycket kommer inte alltid att förverkligas, medan annat kommer att bli till. Vilka har till exempel tänkt på den bärbara telefonen? Carl Magnell skrev om en bärbar trådlös telefon på slutet av 1800-talet, en annan skrev om en liknande idé på 1910-talet. Carl Magnell skrev om många olika saker, mycket på skoj, och mycket av hans idéer har realiserats nu. Han levde så länge så han fick se mycket av det han skrev om bli verklighet.”

Faktasierna och litteraturhistorien

I och med Bertils Faktasier finns numera den svenska sf-historien samlad. Bertil berättar om verken:

”Den första volymen täcker in 1600-1939. Det passade bra volymmässigt, och dessutom inleds 40-talet med en helt ny era: Den amerikanska sf-kulturen. Innan dess finns inga tydliga röda trådar. Fram till 1939 är det väldigt spretigt, mycket är skrivet för att underhålla, utopier, dystopier, utan egentlig röd tråd mellan verken. Men från och med JV-magasinet påverkades en lång rad författare. JV hade dock inga svenska författare på den tiden. Det var bara översatt material. Det har senare påverkat väldigt mycket. Från de författare som kom på 50-talet, så har amerikansk sf påverkat svensk sf otroligt mycket. Dessförinnan fanns inget sådant.”

Bertil viker av in på ett sidospår och konstaterar att det finns andra genrer som också saknas i litteraturhistoriska verk:

”För första gången på svenska har en genre fått en litteraturhistoria. Det skulle också kunna göras med till exempel sportromanen. Vilda västern-genren är också nästan död, och finns inte med omnämnd någonstans. Massor av westernlitteratur är skrivet av svenskar, som Ben Hogan, men det finns många andra.”

Bertil nickar och går åter till huvudspåret, faktasierna.

”Vi fick på 50-talet fina sf-författare, som Bertil Mårtenson och Denis Lindblom. Men jag ser inget riktigt paradigmskifte. Jag ser egentligen tre väldigt viktiga författare Otto Witt, som på 1910-talet skrev mängder av sf. Otto var en pedagog som ville få ungdomarna att uppskatta forskning. Sedan, 1925-1940, har vi Vladimir Semitjov, Eugens pappa. Den främste författaren i Sverige mellan de åren. Vladimir skrev mängder av sf. Och ändå är det bara en obetydlig bit av allt han skrev. Han skrev kanske 30 noveller, men bara 3-4 var sf. Han skrev på ryska och folk översatte dem, men det blev inte så bra svenska. Så det var en lite märklig historia, men han livnärde sig på detta. Hans son Eugen var en snäll och trevlig kille. Han illustrerade många omslag och insidesillustrationer i JV-magasinet. Han har betytt väldigt myckt för populariseringen för rymdforskningen och så vidare. Eugen var ingen större sf-författare, men pappan har betytt mycket för genren.

Den tredje personen som betytt mycket var Sture Lönnerstrand som varje vecka mellan åren 43-45 hade med en sf novell i Levande livet. Dessa tre var alla betydelsefulla och viktiga i tidsföljd.”

Ny svensk sf

Vi pratar vidare, och kommer snart in på nyare svensk sf.

”Jag slutade läsa sf vid 2010. Dels var jag mycket upptagen med annat, jag skrev en biografi över en indisk politiker, 2016. Den tog väldigt mycket energi. Under 40-års tid har jag varit i indien varje år. Jag har gjort flera saker parallellt. Under hela mitt liv har jag gått upp på morgonen och sedan jobbat tills jag gått och lagt mig. Det gör jag inte längre. Jag är som du hör skraltig”, säger han och ler ett finurligt leende.

”Men när det gäller sentida svenska sf-författare, jag har ingen att lyfta fram från 80-talet och framåt då jag inte läst tillräckligt av dem.”

När vi pratat en lång stund, och det börjar bli dags att avrunda, undrar jag om han vill avsluta med någon insikt från Faktasierna.

”Det viktigaste är första delen, första bandet, den plockar fram sf som är helt okänd. Faktasier som är helt okända. Författare som är okända, och väldigt många sådana. Jag menar, Johan Krok skrev 1741: ’Nej tacka vill jag vår högupplysta tid vi leva i, vi veta inte längre av några omöjligheter.’”

Och med de orden tackar Bertil för sig och jag tackar för en mycket intressant pratstund.

Fotnot: Bertil Falks Faktasin finns att köpa t ex hos SF Bokhandeln

Alpeh Bokförlag hittar du här.