Rollspelet som inledde min bana som aspirerande spelkonstruktör var Drakar och demoner, året var 1984 och sju och ett halvt år gammal sögs jag in i den suggestiva bilden på Elric av Melniboné som höjer sitt svärd mot den märkligt grå himlen.
I år fyller Drakar och demoner 40 år. Det är med andra ord bara några år yngre än mig. Vi blev tidigt vänner, en vänskap som varat genom livet. Min första rollperson minns jag tydligt, det var en orch som hette Torulf och som samlade skatter i ett enormt jätteträd där han hade en närmast slottslik koja i trädets innanmäte. Rollpersonen finns dessutom kvar! Skattetabellen var den kanske flitigast använda tabellen i hela boken. Jag ritade en mängd världskartor, tills jag fastnade för en som jag tyckte blev extra bra. Den världen jobbade jag sedan på genom åren, medan högstadiet, gymnasiet och ett rastlöst vuxenliv började. Jag använde världen som bakgrund i skolans skrivuppgifter, satt uppe sena nätter och skrev för hand (skrivmaskinen lät för mycket), så många nätter gymnasiet igenom blev sömnen alldeles för lidande. Några lärare kommenterade att jag städnigt såg trött ut. Och när jag somnade på en lektion konstaterade min lärare krasst att jag åtminstone var fysiskt närvarande till skillnad från dem som skolkade från dagens sista lektion.
Det första omslaget till Äventyr var egentligen en bild som inte var relaterad till spelet när jag satte mig med den. Det var först efteråt som jag insåg hur bra den passade. Den stackars blodiga draken väckte en del kritik från föräldrar. När jag lät trycka upp ett antal häften, var blodet retuscherat från omslaget. Till nästa version knäckte Richard idén att tjejen på drakens huvud inte dödat draken, utan knockat den. Och ja, det är meningen att personen på drakens huvud ska vara en tjej. Bilden gjorde jag ursprungligen som en present till en av mitt barns kompisar som hade det svårt – bilden ska föreställa henne som besegrat ett av problemen i hennes liv.
Fast forward till 2011. Då släppte jag en lite oansenlig pdf som snabbt nådde en bredare skara spelare. Kanske var det omslagets nostalgiflirt – taffligt framförd av undertecknad. Kanske var det själva grejen, att spelet var resultatet av en lek mellan en pappa och ett barn. Kanske var det bara rätt i tiden. Men utan att jag upptäckte Drakar och demoner 1984 hade det förmodligen aldrig hänt. Spelet utvecklades och fick en bakgrundshistoria – från det anonyma “Landet” till Masona, som till stora delar baserades på den värld jag en gång skapat på pojkrummet.
Omslaget till nummer sju av Weird Quest. Någon som ser vilken produkt omslaget inspirerade till? Större delen av nummer sju innehöll en presentation av den spelvärld jag byggt på under uppväxten.
Genom åren från högstadiet till nu har det blivit en mängd publikationer. Det som började med kråkfötter i skolans orange skrivböcker utvecklades vidare på en skrivmaskin av märket Facit, i Word 2.0 på en begagnad Olivetti 486, i PageMaker, senare Quark Express på en iMac och slutligen via Indesign. Det blev fansins som Weird Quest, Rendez-Vous, Traffaut och Dejarik, medverkan i spel som NeoTech 2 och Eon 2, sammanslagna påsar med SagaGames, gemensam sak med Eloso Förlag och slutligen eget förlag och samarbete med Fria Ligan.
Så ett stort grattis till en välmående 40-åring som snart uppstår i ny skepnad! Här väntar jag ivrigt på den nya versionen av spelet som var början på en livslång kärlek till hobbyn för mig.
Förboka Den brända jorden och Vildmarkens varelser till Drakar och demoner i webbutiken! Avfärda
