Spelskaparens dagbok del 1: Hunger och hemsökelser

Vi satt utanför biblioteket, som öppnade klockan 12. Vår lunch slutade strax efter, men där, i trapphuset utanför glasdörrarna hade vi en fristad. Vi språkade om livet och döden, om senaste boken till Drakar och Demoner och om nya filmer och skivor. Malmberget var fortfarande en plats man kunde besöka, även om Gropen hotade alldeles intill.

Nordan där biblioteket låg var bara ett stenkast från Leksakshörnan där vi nästan varje rast kollade in den lilla rollspelshyllan. Kvinnan som drev leksaksbutiken visste mycket väl vilka vi var. Precis som de två kvinnorna på kontoret två trappor upp i Nordan, invid ABF:s lokaler. Där sprang vi och kopierade vårt fansin, Weird Quest. Hos ABF hade vi också en spelcirkel. Vi skapade karaktärer, byggde äventyr och använde flitigt studieförbundets kopieringsmaskin för att skapa stenciler åt alla deltagare, som utgjordes av mig och mina kompisar. Vi drev även spelföreningen Mad Boyz, och senare en spelförening med samma namn som vårt fanzin. Båda var med i Sverok. Av Sverok fick vi bidrag för spelträffarna. Vi bestämde gemensamt vad pengarna skulle gå till, och oftast blev det nya rollspel, mer sällan ett brädspel eller färger till figurmålning.

Nordan stod kvar senast jag var i Malmberget, sommaren 2022. Det mesta runtomkring var dock rivet.

Det var på ABF 1992 som jag presenterade min spelvärld till vår kommande Drakar och Demoner-kampanj för första gången. Jag hade tänkt på allt, trodde jag. En av mina vänner ställde frågan vilket språk som talades på ett specifikt ställe i världen, och jag insåg att jag lämnat en mängd luckor. Redan samma kväll satte jag mig vid skrivbordet på pojkrummet och började fylla igen dessa. Det visade sig vara ett mödosamt arbete, för det var många vita fläckar i världsboken, men det var roligt och belönande. Jag fyllde dessa så gott jag kunde och något år senare presenterades en del av spelvärlden i en lång artikel i vårt fanzin. I Signaler från Sverok fick det numret ett gott omdöme, bland annat framhävdes det faktum att spelvärlden var bland det mest detaljerade som publicerats i ett fanzin. Det kanske inte gav mersmak (mersmaken hade jag redan), men det gav mig någon form av kvitto på att jag gjorde något bra. Och arbetet fortsatte.

Jag gjorde en mall av kartan med berg och floder, men gjorde skogar och städer på ett ark jag lade över och lyste igenom, eftersom jag resonerade att skogar och städer förändrades under årens gång.

För det är ju så, vi existerar inte i ett vakuum och även om jag skulle vilja kunna kasta av mig fåfängans oklädsamma mantel, så finns den där och smickras av uppskattning. Kanske berodde det också på att jag oftast var tämligen osynlig i skolan. Mobbarna såg mig, men inte så många andra.

En annan egenskap jag alltid haft, är att jag är envis. Därför vek jag mig aldrig inför mobbarna när de med jämna mellanrum frågade mig om jag fortfarande gillade Star Wars och rollspel. Jag svarade trotsigt ja, varpå jag fick stryk. Vilket jag visste. Förmodligen hade jag råkat illa ut även om jag nekat, men det var aldrig på tapeten. Jag svek aldrig mig själv, inte när det gällde det. Så jag ville inte låta dem knäcka mig, trots deras glåpord, sparkar och slag. Ja, jag var en finnjävel. Ja, jag var liten. Och mager. Och klen, och ofta sjuk. Ja, jag var töntig och hade konstiga intressen. Ja, jag blev rädd när de tryckte kniven mot min hals och ja, jag blev som en trasdocka när de slog mig, stal mina skor och strumpor och tvingade mig gå barfota genom vinteraftonen. Ja, jag hade lätt för att bli vän med de kufiska och udda personerna som vilka var paria som jag.

Jag hade alltid ont i magen. Jag somnade ofta med förhoppningen att inte vakna nästa dag. Och faktum var att de närapå knäckte mig, till slut. Jag satt med ett blått rep jag tagit från pappas garage under ett träd långt in i skogen bakom villakvarteret. Trädet hade en kraftig gren på lämplig höjd och det låg inte alldeles i närheten av de upptrampade stigar som ringlade sig genom skogen. Men när modet till slut infann sig, dök han upp. Gubben och hans hund. Han gick rakt mot mig med gråhunden i koppel, och jag sprang därifrån så snabbt benen bar. Så nära var jag aldrig efter det.

Ett av den nummer vi producerade av fansinet.

Kvällar och sena nätter byggde jag vidare på min värld. Det hände ofta att jag sov i skolan, i synnerhet i gymnasiet. Min lärare konstaterade torrt efter en lektion med hög frånvaro att: “Daniel hade i alla fall varit där, även om man sov, till skillnad från de flesta andra i klassen”.

Men spelvärlden växte, den förgrenade sig till noveller, bokmanus och en mängd detaljerade kartor.

Och när vi satt där utanför biblioteket i Nordan, pratade vi ofta om det. Om spelvärlden, om namn på platser och våra äventyr där. Det trapphuset – i det sällskapet – var en av de tryggaste platser jag visste. Som min farmors soffa med gungstolens knirrande, knarrande lugn och min farmor röst som berättade historier från hennes liv. Som skogskojan till eldens sprakande i skymning och gryning. Som vardagsrummet hos en av mina bästa vänner där vi upplevde så många äventyr.

På kartan till Sagospelet Skräck finns fortfarande de flesta platserna som fanns när jag växte upp kvar.

Jag hade vid den tiden redan varit rollspelare en stor del av mitt liv. Jag började 1983, med andra utgåvan av Drakar och demoner, den första med Elric på omslaget. När jag sitter här och skriver nu, 40 år senare, är jag en hel annan person än då, men ändå precis samma. Jag umgås med samma vänner. Jag spelar samma spel. Jag skriver på samma världar. Och någonstans letar jag efter ett erkännande fast jag inte alltid vill tillstå det för mig själv. Det kan tyckas märkligt. Jag har en mängd Fenix Awards, mestadels silver men även ett guld som hänger på väggen. Jag närmar mig 40 000 sålda rollspelsböcker om man räknar in Sagospelet Äventyr, Rymd, Skräck och Handbok för Superhjältar – rollspelet. Jag har skrivit uppskattade äventyr för Fantasy!, Chock – åter från graven och Call of Cthulhu Sverige. Jag har layoutat för Kult – Divinity Lost. Jag medverkar i varje nummer av speltidningen Fenix. Jag har precis skickat in mitt första tredjepartsäventyr till Drakar och Demoner som jag ger ut genom mitt eget förlag. Sagospelet Äventyr publicerades på tyska. Men hungern finns kvar, känslan att ha ett hål att fylla. Något att bevisa. För att visa för mig själv att jag kan och räcker till. Och för att döva känslan av att vara fullständigt värdelös och obetydlig. Men kanske främst för att mätta hungern, rastlöstheten och de ständigt snurrande idéerna.

Den lilla killen som hade så mycket tänkt i huvudet att allt inte fick plats.

Sedan ett tjugotal år äter jag antidepressiv medicin. Jag kommer att få fortsätta livet ut. Jag har provat sluta, vilket slutade i en krasch. Två gånger. Efter omkring tio år fick jag växla upp från Citalopram till Venlafaxin. Med den försvann all panikångest; den ständiga oron för att något ska gå fel eller hända. Men självkänslan rår den inte på. Vissa dagar ser jag på det jag gjort och tycker det är lysande. Andra dagar ser jag bara felen och misslyckandena. Men oavsett, så skriver jag. Jag har alltid en mängd pågående projekt på gång. Ett större, än så länge hemligt samarbete, och en mängd egna, till redan befintliga men även ännu opublicerade spel.

Skrivandet är en ventil. Ett tvång. Något jag alltid siktat mot. Något jag alltid gjort. Något jag aldrig kan eller vill sluta med.

Noter

Kartan till Sagospelet Skräck är illustrerad av Pär Lindström med infällda bilder av Richard Svensson och Peter Svärd

Drakar och Demoner ges numera ut av Fria Ligan

Du kan fortfarande skapa en spelförening med hjälp av Sverok

Omslagsillustration för Weird Quest av Kent Wingsund

Möt Julia Kovaleva, som illustrerat Melina och älvorna

Berätta lite om dig själv, vem är du?

Jag heter Julia och jag flyttade från Ryssland till Sverige ett år sedan.

Jag har tyckt om att rita i hela mitt liv och har även försökt skriva och illustrera mina egna böcker. Men dem tycker jag inte om och vill bli bättre på att skriva texter.

Min kärlek till böcker föddes när jag var barn och det var svårt för mig både i familjen och i skolan. Böcker hjälpte mig att fly från verkligheten och samtidigt förstå vem jag är. Där kände jag mig aldrig ensam.

För många år sedan sa jag till mig själv att jag vill lära mig att rita det jag ser i mitt huvud.

Det vill jag fortfarande.

Hur arbetar du med dina illustrationer? Har du en viss process du följer?

Först läser jag hela boken, som jag behöver illustrera, och föreställer hur världen ser ut. Vilka former och färger. Vilka karaktärer.
Sen får jag boken med text på varje sida, läser den igen och skissar snabbt. Första skisserna är alltid konstiga och fula. De är bara för mig själv.

Sen, oftast på natten, skissar mer tydligt och med olika detaljer. De kan jag visa till författaren och få feedback.
Efter det ritar jag en gång till och lägger till färger. Jag brukar rita i biblioteket för det känns mysigt och lugnt. Och inget som stör.
När jag har problemen med idéer, brukar jag promenera. I skogen eller i staden runt sjön. Då kommer många idéer.

Har du några influenser, och isåfall vilka?

Min process påverkas av faktorer som humör och viljan att skapa något nytt. Tyvärr känner jag ibland en tomhet i huvudet och jag kan inte få bra idéer och rita. Då måste jag sluta och vänta när jag får ny energi för det. En bra bok, en promenad i en obekant plats, olika konstverk och att träffa nya människor hjälper till att få inspiration.

Vilka arbetsverktyg har du och hur använder du dem?

Jag älskar rita med min mekanikpenna och göra svartvita bilder. Men det tar väldigt lång tid.
Nu är det bara iPad jag använder. Det är väldigt smidigt och lätt att rita på och jag kan ta den med mig vart som helst.
Jag har inte så mycket erfarenhet att rita digitalt men det går mycket snabbare om man redan kan rita på papper.

Julia Kovalevas suggestiva bilder sätter en perfekt ton för texten. Det som börjar med mörker och rädsla mynnar till slut ut i förtröstan när berättelsen når sitt slut.

Hur skulle du rekommendera den som vill bli illustratör att börja? Vad är viktigast att lära sig?

Det viktigaste är att läsa och träna att rita. Böcker utvecklar fantasin väldigt snabbt.
Man måste rita mycket. Kanske varje dag. Det går aldrig snabbt, men ju mer vi ritar desto fler detaljer märker vi. Men jag rekommenderar inte att rita från bilder vi hittar på nätet. Det gör inte så mycket. Men det funkar att använda som referens.
Om man vill bli illustratör man kan redan börja genom att illustrera favoritboken och korta böcker. Visa till familjen och i olika grupper där andra illustratörer kan utvärdera och ge råd. Börja skapa din portfölj och skicka den till olika förlag.

Till sist, hur känns det nu när Melina och älvorna har release?

Det känns väldigt spännande och jag vill redan bläddra bland sidorna och visa till alla som har stöttat mig och väntar på böckerna tillsammans med mig.

Du kan beställa boken här: https://sagospelet.com/produkt/forkop-melina-och-alvorna-daniel-lehto-och-julia-kovaleva-obs-release-i-april/
Pappa är undersköterska är en kommande bok från Lehto Spel och Media. Julia Kovaleva har illustrerat den också.

Den brända jorden, uppdatering 3

Ifall du vill puffa för oss på sociala medier kan ovanstående omslagsbild hämtas hem om du klickar här, och läggas upp som profilbild på sociala medier under tiden vi jobbar på kampanjen och när vi går live.

Arbetet med Den brända jorden och Vildmarkens varelser går vidare. Vi har:

• Begärt review av Kickstarter på kampanjen nu. Går allt som det ska kan man skriva upp sig nästa vecka för att få en ping när vi går live den andra maj.

• Släppt en trailer på Youtube. Vi putsar vidare på trailern för att korrigera färger och lite annat småplock. Du kan se vår första version nedan.

• Petat i några texter.

• Skickat bildmanus för illustrationer av de färdiga rollpersoner som ska följa med (och är frivilliga att använda). Här finns en direkt koppling till de karaktärer som förekommer i trailern.

• Putsat på layoutmallen.

En slutgiltig version av trailern är på gång, där vi bland annat processat färger och petat med en del andra inställningar.

Den brända jorden, uppdatering 2

Från Daniel Lehto, skapare av Sagospelet-serien och rollspelet Handbok för Superhjältar (baserat på¨böckerna av Agnes och Elias Våhlund), medarbetare på Chock – Åter från Graven och Call of Cthulhu: Sverige, till vilka han bland annat skrev äventyren Malmfältens tårar (Chock) och I älvdalen boende (Call of Cthulhu: Sverige), kommer två böcker som ges ut under tredjepartslicensen till Fria Ligans Drakar och demoner:

Work in progress. Ej slutligt omslag.

Den brända jorden

“För länge sedan härskade Mörkerkungen med hjälp av väldiga arméer jättespindlar. Hans tyranni fick ett abrupt slut först när hans egna vände sig emot honom. Envisa rykten har genom århundradena florerat om att han en dag ska återvända och kräva sin rätt.

När bud om en fruktansvärd sjukdom sprider sig i trakten, samtidigt som jättespindlar i stort antal plågar landsbygden i norr, tror många att han är tillbaka. Men vem kan rädda riket undan Mörkerkungens vrede?”

Äventyret är ett klassiskt äventyr där spelarna har stor frihet att välja väg själva. Daniel har använt en del skräckelement till äventyret för att skapa en lite kusligare miljö, ett tema han tidigare utforskat mycket väl i sina äventyr till Chock och Call of Cthulhu: Sverige, samt i det egna Sagospelet Skräck.

Medarbetare för äventyret är Richard Svensson (illustratör) och Marie Östling (språklig redaktör och korrekturansvarig).

Lasse Partanen står för omslagsbilden till Vildmarkens varelser.

Vildmarkens varelser

“Den vita faran, ormdöden, ringorm, manorm, grafvitna och lint. Lindormen har många namn. Alla förknippas de med en smärtsam död.”

En mängd varelser som förekommer i skog och vildmark presenteras i boken, som har en tonvikt på nordisk folktro, men även väver in andra influenser på ett sömlöst och passande sätt. I boken hittar du också äventyrsförslag som involverar varelserna för att lättare kunna använda dem i spel, samt mindre äventyrsplatser som beskriver vissa varelsers naturliga habitat.

Medarbetare för Vildmarkens varelser är Richard Svensson (illustratör), Lasse Partanen (illustratör) och Marie Östling (språklig redaktör och korrekturansvarig).

Work in progress. Ej slutlig layout. Text under bearbetning.

Kickstarter

Vi kommer att lansera en Kickstarter för båda böckerna senare i vår/sommar. Håll utkik efter fler nyheter!

Masonas historia

Innan vi når fram till Masona måste jag berätta lite om den sagovärld jag skapade från fjärde/femte klass och jobbade med under resten av uppväxten och även i vuxen ålder. Världen föddes i en uppsats jag skrev i skolan, och från en häfteslång berättelse om sagofolk och magiker byggde jag vidare. Influerad av Tolkien skapade jag detaljerade register, en historia som delvis lånade från verkligheten och en tidig utveckling i världen. De flesta fantasyvärldar är aningen stagnerade – trots att tusentals år förflyter märks det knappast på den teknologiska utveckllingen. Redan i unga år hade jag bestämt mig för att det inte skulle vara så i min värld.

I högstadiet startade jag och mina vänner ett rollspelsfansin, där jag började presentera världen. Det var stjärnkartor, regentlängder, måttenheter för längd och vikt, språkstammar och en mängd andra petitesser. Fansinet hette Weird Quest, och fram till gymnasiet gav vi ut sex nummer av tidningen.

I nummer två började spelvärlden presenteras. Det jag har svårt för idag är framförallt namnet.

Sagospelet Äventyrs värld Masona skapades ursprungligen som en sagoplats för mitt och mitt barns äventyrande. Då bestod världen bara av en ö, Masona. Jag lade då och då till nya öar till min värld, bland annat prinsessan Inas hemvist (läs mer om henne i Drakprinsessan). När jag gick med spelet till Eloso förlag, byggdes världen ut och fick för första gången platser utanför det hav där jag placerat Masona och de andra öarna jag hittat på. Ön där allt började fick namnet Alea Masona. Världen i helhet fick överta det tidigare namnet. Namnbytet var egentligen Björns idé, och inledningsvis bjöd jag lite motstånd innan jag ändå tänkte att det var ett bra namn på världen som helhet. Och så blev det.

Den allra första kartan, ritad 2011 med färglagd något år senare för den hemsida jag då skapade för spelet. De första åren uppdaterades hemsidan nästan varje vecka med nytt material.
Ett tidigt försök att göra en annorlunda tagning på kartan. Denna daterar till 2012.

Jag lyfte in stora delar av den värld jag skapat som barn och tonåring till det nya världsbygget (intresserade kan läsa om delar av denna värld i vårt gamla fansin Weird Quest), och Björn från Eloso förlag lade till fler riken i Västanhavet och Österlanden.

Västanhavet fick fokus i Sagospelet Äventyrs tredje utgåva. I den fjärde utgåvan flyttade jag huvudfokus till den sydligt belägna kontinenten Sem Saros och riket Ariba, men planer finns på en uppdaterad utgåva av Nordhelm för en äldre publik.

Nu när Sagospelet Äventyr fyller 10 år, har jag satt samman ett kraftigt rabatterat världsbokspaket, med de fem första världsböckerna till spelet. Paketet hittar du här: https://sagospelet.com/produkt/sagospelet-aventyr-varldspaketet/

Hoppas ni får lika trevligt på äventyr som vi har haft!

Sagospelet Skräck: Hyllningar i spelet del 1

Jag tog tillfället i akt att hylla några personer som betytt mycket för mig genom sin musik i spelet. Efter att ha frågat dessa om jag fick tillåtelse att göra dem till bifigurer i spelet, sattes planen i verket. Först ut av dessa är Månskensbonden.

Månskensbonden här avbildad framför en byggnad i Tärendö. I spelet uppträder han på Erkheikkifestivalen där han träffar spelarnas karaktärer. Illustration av Richard Svensson.

Månskensbondens Österbottniska musik som sjungs på dialekt känns på många sätt hemma för mig. Texterna är ren poesi:

“Utanför far fält med övergedd raps/Å en marknad övergödd nära till kollaps/Allt flimrar förbi vår uppvärmda kupé/Där vi sitter som en nedlagd fredsarmé”

“Guds fingrar skaka medan ja klättra/å för varje tag så kände ja stammen försvinn/till slut såg ja ut över faffas ägoland/bortglömda hektar av våra ödeland”

Månskensbondens musik snurrade väldigt mycket i högtalarna medan jag skrev på Sagospelet Skräck och Tornedalens mysterier.

Du hittar Månskensbondens musik här:

Spotify

Youtube

Sagospelet Skräck: Holmgång

En liten förhandstitt på några bilder ur äventyret Holmgång till Sagospelet Skräck.

Risto blickar mörkt under buskiga ögonbryn. Nästan två och en halv meter lång tornar han upp sig framför er. Älgstudsaren tycks liten som ett luftgevär i hans väldiga händer.
Kara-Li rör sig vant över myrmarken med långa, spänstiga kliv. “Skynda er”, väser hon över axeln när hon märker att ni har svårt att hinna med.
Lite blek är hon allt, den nya eleven Ola Ekarsdotter. Dessutom går hon alltid utan skor. Hennes ögon är isande blå, och tycks se rätt genom er.

Sagospelet Skräck släpps till Bokmässan.

Jag följde min far i skogen

Jag följde i unga år med min far ut i hjortronskogen. Endast tre och ett halvt år gammal plumsade jag runt mellan tuvorna och plockade hjortron på Tornedalens myrmarker. Just denna bild är tagen på en myr inte långt utanför Tärendö. Vi gick inte säsrkilt långt ut på myren, men det räckte för mig. Pappa lyfte mig till en början mellan tuvorna, men jag var otålig och när han bara skulle ta några bär till plumsade jag själv till nästa tuva. Mina barnstövlar klarade det såklart inte, så jag plurrade. Pappa tänkte åka hem med mig eftersom jag blivit blöt, men jag blev arg och ville stanna. Det fanns ju så många hjortron kvar…

Förutom att tjäna till hjortronplockning, var Tornedalens myrmark även jaktmark. I unga år började jag gå bredvid – eller snarare bakom. Tills jag började bära en Tikkan .222 för småvilt, som jag varvade med hagelbock. Medan jag vandrade markerna, stod på pass (här vid gränsen mellan Gällivare och Pajalakommun) eller vilade benen vid elden lyssnade jag till vinden och inbillade mig ibland att jag kunde höra melodier och sånger. Och så satte fantasin igång. Jag hade alltid en anteckningsbok och en blyertspenna jag kunde vässa med kniven jag gjort på slöjden i skolan med mig för att skriva ned idéer till spel och berättelser.

Även denna bild är tagen på den Tornedalska sidan av kommungränsen. Vid mina fötter en av min farbrors gråhundar. Själva hade vi en finsk spets vid namn Tessa, tills hon blev sjuk och vi skaffade en blandras, Lukas. Vid lägereldarna och bastun vid skogskojan kunde vi prata om livet, högt och lågt eller om fria fantasier. En av höstarna när de regnade särskilt mycket läste jag Stephen Donaldsons krönikor om antihjälten Tomas Covenant, vilka gjorde intryck på mig kanske främst genom det svulstiga språket. Även pappa läste mycket fantasy. Tolkien var favoriten hos oss båda.

Men ibland satt vi också tysta och teg tillsammans. Vi lyssnade till vinden som smekte träd och mark, eldens lågmälda sprakande och syrsornas spel. I de stunderna föddes många av de ingredienser som sedermera letat sig in i Sagospelet Äventyr och framförallt Sagospelet Skräck. Redan i unga år fanns idén om ett skräckspel i Malmfälten, något jag ofta pratade om med två av mina närmsta vänner som jag känt sedan femårsåldern. Den ene av dem ligger nu på Gällivare kyrkogård. Den andre hittar jag femton mil norrut längs E4.

Jaktstugan i verkligheten och i spelet. Illustration av Peter Svärd.
Jaktstugan som förekommer i Sagospelet Skräck har en verklig förlaga. Här har jag sovit många höstnätter.
Denna jaktkoja har jag sovit i många septembernätter. Den gick inte att nå med bil, så vi tog våra Tretorn och vandrade dit. Järnkaminen gav behaglig värme. Om kvällarna, innan det blev för mörkt, kunde man sitta vid en lägereld utanför stugan och spana ut över myren och upp mot berget.

Nu under arbetet med Sagospelet Skräck har det blivit många resor genom minnets vindlingar. Det har medfört en känsla av nostalgi, en saknad av den tid som var då farsgubben var i livet och vi låg på varsin sida om lägerelden och filosoferade. Jag tror denna saknad och kärleken till markerna kommer väl till sin rätt i spelet.

Vad gömmer sig egentligen i myren? Illustration av Richard Svensson.
Spelets omslag innehåller flera av ingredienserna från ovan: myrmarken, den ensliga jaktstugan, höstens mörker.

Sagospelet Skräck kommer till hösten

Sagospelet Skräck skulle ha släppts redan, men vi fick skjuta på det av en mängd olika orsaker – de främsta problemen härrör till undertecknads besvär med handled, axlar och nacke som dragit ned på mängden timmar som kunnat läggas på detta efter jul. Arbetet har dock hela tiden puttrat på, merparten av materialet i boxen är färdigt och de två böckerna har fått illustrationer och omslag. Vi är dock inte riktigt där än att vi känner att spelet är klart. När GothCon – ett spelkonvent som hålls i Göteborg årligen (varje påsk) först ställde in (vi hade planerat att ha releasen där), började vi leka med tanken att skjuta på releasen ännu mer – förmodligen fram till Bokmässan i september. Vi nåddes sedan av beskedet om att konventet ändå blir av, men då var beslutet redan fattat.

Vi vet att det är många backare som väntar på spelet, och för att alla ni som stödde vår Kickstarter ska känna att vi inte sviker er, har vi planerat för ett extra häfte som kommer att skickas med utskicket. Detta häfte kommer enbart att tryckas för backarna – ett litet övertal kommer ordnas till frilansare, hjälpare och liknande, men de kommer inte att säljas någonstans, ens i vår webbshop.

Vi kommer även att släppa materialet som alpha-pdf så snart vi är nöjda, men detta material kommer i det stadiet inte att vara korrekturläst.

Här nedan ser ni lite material från spelet, i detta skick ännu inte korrekturläst.

Ber ödmjukast om ursäkt för förseningen.

Allt gott,

Daniel

I Malmfälten försiggår många mystiska företeelser … Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Två av de arketyper som man kan välja på i spelet. Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Det inledande uppslaget i spelarnas häfte berättar kort om bakgrunden. Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Vi går igenom olika typer av skräck och hur du kan använda olika verktyg, samt kommer med rekommendationer om hur du anpassar skräcken för olika målgrupper. Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Karta över Malmberget. Vi har även beställt ännu en karta i samma stil av Pär Lindström. Denna över Malmfälten och delar av Tornedalen. Båda platserna förekommer i spelet.
Karta över Malmfälten och Tornedalen. Vi har även beställt ännu en karta i samma stil av Pär Lindström. Denna över Malmfälten och delar av Tornedalen. Båda platserna förekommer i spelet.

Sagofallen – ett spännande sagospel släpps 18 april

Den kalla vinden viner olycksbådande i trädkronorna, när ni på helspänn smyger fram genom skogen. En ensam uggla hoar innan den lyfter från sin gren. Bakom några buskar skymtar ni De åtta, Styx fruktade ryttare, som letar efter er. I det kalla månskenet hukar ni er för att inte bli upptäckta, men för sent! En av ryttarna får syn på er, och ryter åt de andra att ta upp jakten. Ni ser skräckslaget på varandra och rusar nedför sluttningen i riktning mot floden, medan pilar viner om öronen.

I detta sagospel, som bygger på Hanna Blixts fantasirika fantasyserie för barn, är det du och dina vänner som är hjältarna. Har ni det som krävs för att rädda världen undan Styx ondska?

Sagofallen – ett spännande sagospel är baserat på reglerna från det prisbelönta Sagospelet Äventyr. 

Denna bok fungerar både som regelbok för spelet och uppslags­verk för den som vill veta mer om Sagofallen.

OBS! Utöver denna bok behöver du några tiosidiga tärningar, papper och penna för att kunna använda spelet.

Spelet köper du genom att följa länken nedan, eller beställer via din bokhandel eller spelbutik.

Pdf ingår i köpet, skickas ut separat och tillhandahålls endast av DriveThruRPG.