Sagospelen i Fenix

Vi har genom åren publicerat en mängd material till spelet i speltidningen Fenix. Delar av materialet har sedan letat sig in i några av våra produkter, men somligt finns bara publicerat i tidningen och ingen annanstans.

Här nedan följer en lista över de artiklar som publicerats till våra spel. Alla dessa nummer finns tillgängliga att köpa som pdf genom DriveThruRPG genom Åskfågeln för den som är intresserad.

Lista över artiklar

Fenix 6 2014: Nordanskogs hemlighet: Saga till äventyr

Fenix 4 2015: Häxmästarinnans förbannelse: Sagospelet Äventyr
Fenix 6 2015: Spela Star Wars: 10-sidig guide om spel förr och nu

Fenix 1 2016: Hopping – ny varelse till Äventyr
Fenix 1 2016: Riddare och hjältedåd
Fenix 2 2016: Spelfiguren efter döden: Fenix junior – Sagospelet Äventyr!
Fenix 3 2016: Drottningborg till Sagospelet Äventyr
Fenix 4 2016: Äventyr i 3D: Sagospelet Äventyr
Fenix 5 2016: Lövruskan: ny varelse
Fenix 6 2016: De försvunna julklapparna

Fenix 1 2017: Spegelmagikernas ö – Äventyr till Sagospelet Äventyr
Fenix 2 2017: Drakdrottningen av Hel: Sagospelet Äventyr
Fenix 2 2017: Äventyr i Göteborg
Fenix 3 2017: Skvättra & Vindslage: Sagospelet Äventyr
Fenix 4 2017: Kung Bordonius öde: Sagospelet Äventyr
Fenix 4 2017: Trettonårig spelskapare: Intervju med Julia Lehto
Fenix 4 2017: Jubileum: Sagospelet Äventyr fyller 5 år
Fenix 5 2017: Drakflickan: Sagospelet äventyr
Fenix 6 2017: Den stulna berlocken: Sagospelet Äventyr

Fenix 1 2018: Midnattsakademin (Sagospelet Äventyr, Björn Flintberg)
Fenix 1 2018: Västern – Åskfåglarnas rike: Sagospelet Äventyr
Fenix 2 2018: Furiana Furiös I: Sagospelet Äventyr – En saga med flera äventyrstrådar
Fenix 2 2018: Barnböcker till rollspel: Intervju med Johanna Glembo
Fenix 3 2018: Allena Barahs bestiarium: Sagospelet Äventyr
Fenix 4 2018: Trashank och Slokhatt – bifigurer till Sagospelet Äventyr
Fenix 5 2018: Gudaväsen i Masona: En artikel till Sagospelet Äventyr
Fenix 6 2018: Demoäventyr (Handbok för superhjältar)

Fenix 1 2019: Hjältedåd på Komino
Fenix 2 2019: Amissimark – Glömskans Dimmor
Fenix 3 2019: Världsbok till Sagospelet Äventyr – Pirater i Masona
Fenix 4 2019: Mannen på Taket (Handbok för superhjältar)
Fenix 4 2019: Prinsessans Fina Viljestarks Försvinnande (Olle Sahlin/Daniel Lehto)
Fenix 5 2019: Skogsbruk – en saga till Sagospelet Äventyr (Dag Stålhandske)
Fenix 6 2019: Universums öde: kom-igång-regler & startäventyr (Daniel Lehto/Jonas Larsson Olanders)
Fenix 6 2019: Maskinen (Handbok för Superhjältar, Andreas Lundström)

Fenix 1 2020: Slottet i tidsrevan – en saga till Sagospelet Äventyr
Fenix 2 2020: Drottningspelen på Alea Masona: Sport och lek till Sagospelet Äventyr
Fenix 3 2020: Rävflickan
Fenix 4 2020: Spökskeppet Semitjov (Sagospelet Rymd)
Fenix 5 2020: Jakten på den försvunna skattkistan (Magnus Seter)
Fenix 6 2020: Sagospelet Rymd, Snack Parrows: Den försvunna jultomten

Fenix 1 2021: Magiker Mixtras Mysterium: Äventyr + Terräng av byggklossar
Fenix 3 2021: Port Pioneer: En äventyrsplats (Sagospelet Rymd)
Fenix 3 2021: Universums öde utvecklas: En intervju med George Johansson
Fenix 4 2021: Äventyrarens Djungelguide: Sagospelet äventyr
Fenix 5 2021: Den gamla skolan: Ett äventyr till Sagospelet Skräck
Fenix 6 2021: Det övergivna skeppet (Sagospelet Rymd, Gabrielle De Bourg)

Fenix 1 2022: Aska till aska (Sagospelet Rymd, Gabrielle De Bourg))
Fenix 2 2022: Guldapornas hemligheter – ett äventyr till Sagospelet Äventyr
Fenix 2 2022: (Sagospelet Rymd, Gabrielle De Bourg)

Sagospelet Skräck: Holmgång

En liten förhandstitt på några bilder ur äventyret Holmgång till Sagospelet Skräck.

Risto blickar mörkt under buskiga ögonbryn. Nästan två och en halv meter lång tornar han upp sig framför er. Älgstudsaren tycks liten som ett luftgevär i hans väldiga händer.
Kara-Li rör sig vant över myrmarken med långa, spänstiga kliv. “Skynda er”, väser hon över axeln när hon märker att ni har svårt att hinna med.
Lite blek är hon allt, den nya eleven Ola Ekarsdotter. Dessutom går hon alltid utan skor. Hennes ögon är isande blå, och tycks se rätt genom er.

Sagospelet Skräck släpps till Bokmässan.

Jag följde min far i skogen

Jag följde i unga år med min far ut i hjortronskogen. Endast tre och ett halvt år gammal plumsade jag runt mellan tuvorna och plockade hjortron på Tornedalens myrmarker. Just denna bild är tagen på en myr inte långt utanför Tärendö. Vi gick inte säsrkilt långt ut på myren, men det räckte för mig. Pappa lyfte mig till en början mellan tuvorna, men jag var otålig och när han bara skulle ta några bär till plumsade jag själv till nästa tuva. Mina barnstövlar klarade det såklart inte, så jag plurrade. Pappa tänkte åka hem med mig eftersom jag blivit blöt, men jag blev arg och ville stanna. Det fanns ju så många hjortron kvar…

Förutom att tjäna till hjortronplockning, var Tornedalens myrmark även jaktmark. I unga år började jag gå bredvid – eller snarare bakom. Tills jag började bära en Tikkan .222 för småvilt, som jag varvade med hagelbock. Medan jag vandrade markerna, stod på pass (här vid gränsen mellan Gällivare och Pajalakommun) eller vilade benen vid elden lyssnade jag till vinden och inbillade mig ibland att jag kunde höra melodier och sånger. Och så satte fantasin igång. Jag hade alltid en anteckningsbok och en blyertspenna jag kunde vässa med kniven jag gjort på slöjden i skolan med mig för att skriva ned idéer till spel och berättelser.

Även denna bild är tagen på den Tornedalska sidan av kommungränsen. Vid mina fötter en av min farbrors gråhundar. Själva hade vi en finsk spets vid namn Tessa, tills hon blev sjuk och vi skaffade en blandras, Lukas. Vid lägereldarna och bastun vid skogskojan kunde vi prata om livet, högt och lågt eller om fria fantasier. En av höstarna när de regnade särskilt mycket läste jag Stephen Donaldsons krönikor om antihjälten Tomas Covenant, vilka gjorde intryck på mig kanske främst genom det svulstiga språket. Även pappa läste mycket fantasy. Tolkien var favoriten hos oss båda.

Men ibland satt vi också tysta och teg tillsammans. Vi lyssnade till vinden som smekte träd och mark, eldens lågmälda sprakande och syrsornas spel. I de stunderna föddes många av de ingredienser som sedermera letat sig in i Sagospelet Äventyr och framförallt Sagospelet Skräck. Redan i unga år fanns idén om ett skräckspel i Malmfälten, något jag ofta pratade om med två av mina närmsta vänner som jag känt sedan femårsåldern. Den ene av dem ligger nu på Gällivare kyrkogård. Den andre hittar jag femton mil norrut längs E4.

Jaktstugan i verkligheten och i spelet. Illustration av Peter Svärd.
Jaktstugan som förekommer i Sagospelet Skräck har en verklig förlaga. Här har jag sovit många höstnätter.
Denna jaktkoja har jag sovit i många septembernätter. Den gick inte att nå med bil, så vi tog våra Tretorn och vandrade dit. Järnkaminen gav behaglig värme. Om kvällarna, innan det blev för mörkt, kunde man sitta vid en lägereld utanför stugan och spana ut över myren och upp mot berget.

Nu under arbetet med Sagospelet Skräck har det blivit många resor genom minnets vindlingar. Det har medfört en känsla av nostalgi, en saknad av den tid som var då farsgubben var i livet och vi låg på varsin sida om lägerelden och filosoferade. Jag tror denna saknad och kärleken till markerna kommer väl till sin rätt i spelet.

Vad gömmer sig egentligen i myren? Illustration av Richard Svensson.
Spelets omslag innehåller flera av ingredienserna från ovan: myrmarken, den ensliga jaktstugan, höstens mörker.

Sagospelet Skräck kommer till hösten

Sagospelet Skräck skulle ha släppts redan, men vi fick skjuta på det av en mängd olika orsaker – de främsta problemen härrör till undertecknads besvär med handled, axlar och nacke som dragit ned på mängden timmar som kunnat läggas på detta efter jul. Arbetet har dock hela tiden puttrat på, merparten av materialet i boxen är färdigt och de två böckerna har fått illustrationer och omslag. Vi är dock inte riktigt där än att vi känner att spelet är klart. När GothCon – ett spelkonvent som hålls i Göteborg årligen (varje påsk) först ställde in (vi hade planerat att ha releasen där), började vi leka med tanken att skjuta på releasen ännu mer – förmodligen fram till Bokmässan i september. Vi nåddes sedan av beskedet om att konventet ändå blir av, men då var beslutet redan fattat.

Vi vet att det är många backare som väntar på spelet, och för att alla ni som stödde vår Kickstarter ska känna att vi inte sviker er, har vi planerat för ett extra häfte som kommer att skickas med utskicket. Detta häfte kommer enbart att tryckas för backarna – ett litet övertal kommer ordnas till frilansare, hjälpare och liknande, men de kommer inte att säljas någonstans, ens i vår webbshop.

Vi kommer även att släppa materialet som alpha-pdf så snart vi är nöjda, men detta material kommer i det stadiet inte att vara korrekturläst.

Här nedan ser ni lite material från spelet, i detta skick ännu inte korrekturläst.

Ber ödmjukast om ursäkt för förseningen.

Allt gott,

Daniel

I Malmfälten försiggår många mystiska företeelser … Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Två av de arketyper som man kan välja på i spelet. Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Det inledande uppslaget i spelarnas häfte berättar kort om bakgrunden. Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Vi går igenom olika typer av skräck och hur du kan använda olika verktyg, samt kommer med rekommendationer om hur du anpassar skräcken för olika målgrupper. Texterna kommer att redigeras innan korrekturläsning.
Karta över Malmberget. Vi har även beställt ännu en karta i samma stil av Pär Lindström. Denna över Malmfälten och delar av Tornedalen. Båda platserna förekommer i spelet.
Karta över Malmfälten och Tornedalen. Vi har även beställt ännu en karta i samma stil av Pär Lindström. Denna över Malmfälten och delar av Tornedalen. Båda platserna förekommer i spelet.

Holmgång i den norrländska urskogen

Holmgång är det första fullängdsäventyret till Sagospelet Skräck, och släpps samtidigt som spelet i maj.

Äventyret berätter om mystiska händelser i vildmarken mellan Gällivare och Pajalakommun, en röst från det förgångna och ett annalkande hot. Äventyret lämpar sig från 10 år och uppåt, men vi kommer att lägga med tips på vilka delar du kan tona ned om du vill spela med yngre spelare.

Vi har också glädjen att välkomna illustratören Lasse Partanen till projektet, och presenterar här stolt omslaget!

OBS! Omslagstexten/layouten är inte den slutgiltiga.

T-shirts från Äventyr, Rymd och Skräck!

Nu har vi igång vår butik hos Teepublic. Vi har beställt tröjor därifrån vid flera tillfällen, och har konstaterat att både tröjor och tryck hållit bra kvalité.

Här kan du kika på våra motiv: https://www.teepublic.com/user/aventyr Har du någon favoritbild från något av Sagospelen som du skulle vilja se i tryck? Hör av dig till oss så ser vi vad som kan göras.

Några av våra befintliga motiv visas nedan.

OBS! Det verkar som att barnstorlekarna för tillfället skickas från USA, så var medvetna om detta vid order. Innan ni checkar ut får ni besked om varifrån er orderkommer att skickas.

Sagospelet Skräcks Alexander Fahlander

Alexander Fahlander, flitigt Äventyrsskribent!

Berätta om dig själv, vem är du?

Jag heter Alexander Fahlander och jag är manusförfattare och spelskribent, som nu också håller på att slå in på lärarbanan. Vid sidan av detta är jag en stor spelälskare, framförallt rollspel av olika slag får mitt hjärta att klappa. 

Vad har du för bakgrund i hobbyn?

Jag började spela rollspel när jag var 11 år, och det har haft en påtaglig inverkan på mitt liv sedan dess. Jag har varit spelledare från absoluta början, vilket har format hur jag ser på och formar berättelser, vilket har lett mig till där jag är idag. Att skriva för rollspel är en dröm som har slagit in. 

Berätta om ditt arbete med Sagospelet Skräck.

Jag har varit med och utvecklat grundboken, arbetat med reglerna och skrivit äventyr. 

Vilka var dina egna influenser till det du skrev för spelet?

När jag började med projektet fick jag direktiven “Scooby Doo möter Buffy och vampyrerna i en svensk mellanstadiemiljö”, och det högg tag i mig. Även Stranger Things smög sig in i inspirationssoppan, tillsammans med några egna mardrömmar och orosmoment från min egen mellanstadietid. Sen får man inte glömma Mikael Niemis böcker, Blodsugarna och Kyrkdjävulen. 

Vilken typ av skräck läser du själv?

Det är blandat, men jag är särskilt förtjust i kosmisk skräck. H. P Lovecraft är en stor favorit av den anledningen, men både Anders Fager och Stephen King slinker med. 

Vad är dina planer för Sagospelet Skräck, kommer du skriva mer material till spelet?

Jag är definitivt intresserad av att skriva mer material, möjligen fler äventyr och berättelser. 

Fakta om mig

Familj: En förstående fru och alldeles för många plastfigurer.

Fem bästa skräckromanerna: The Shadow Over Innsmouth (1936), The Call of Cthulhu (1928), The Color Out of Space (1927), Svenska kulter (2009) och The Shining (1977)

Fem bästa skräckfilmerna: Barnhemmet (2007), Besökarna (1988), The Conjuring (2013), Apostle (2018) och The Wicker Man (1973) 

Rollspelsanekdot: En av de mysrysigaste sakerna som jag har upplevt var att spela ett jultemat skräckscenario, som handlade om gamla studenter som återvänder till sitt gamla universitet för en årlig jultradition. Klassiska carols (framförda av barnkörer) har sällan gömt lika mycket fasa och mörker!

Minnet av det som var

Lägenhetsområdet Tallbacka, på Mellanområdet i Malmberget. Kvarteret revs under utflyttningen. Några år senare restes ett villakvarter på platsen. Vi bodde i hörnlägenheten på bottenvåningen i huset på bilden. Foto av Tyko Lehto.

Under arbetet med Sagospelet Skräck har det varit ofrånkomligt att jag tänker mig tillbaka, på min uppväxt, på Malmbergets gator, Gropen och allt som är jämnat med marken. Nedanstående text har några år på nacken, men saknaden är fortfarande densamma.

Det är en ganska unik situation som utspelas i min barndoms hemtrakter. Malmberget, så som jag kände det, står med den ena foten i gropen och den andra på väg mot nya marker. En samhällsomvandling som är närmast unik i sitt slag. Men den har inte kommit plötsligt, utan smygande.

När jag växte upp var gropen redan där, långsamt smygande. Sakta hotade den att äta hela samhället. Jag gick högstadiet bara några hundra meter från stängslet som inhägnade rasriskområdet. Gruvan åt av urberget, likt termiter urholkades de bärande stommarna.

Beslutsamt. Tålmodigt. Envetet. Men hela tiden åt de mer.

Det var så det var. Genom gruvan andades samhället. Genom gruvan dog det. När det gick bra för gruvan gick det bra för samhället, som samtidigt åts upp.

Mitt unga jag, formad till den jag är i Malmberget. Foto av Tyko Lehto.

På gatorna i Malmberget formades jag till att bli den jag är. Där besökte jag om lunchrasterna leksaksbutiken för att titta på rollspelshyllan. Där jagade jag efter Star Wars-figurer och blev känd som den där Star Warsgalningen. Där blev jag slagen och knivhotad, hittade mitt första jobb och kysstes för första gången. Där gick jag med i facket, blev anfallen av en knarkare och köpte min första tidning av tveksam karaktär.

Vissa av de där avgörande ögonblicken hade jag gärna varit utan. Det är inte jätteroligt att bli jagad klockan tre på natten av en kille som fått snedtändning, jag hade gärna sluppit undan den hårda mobbingen. Men ändå. Det är där jag växte upp.

Jag såg hur butikerna stängdes, en efter en. Hur vakanta lokaler gapade tomma. Det var med sorg jag såg hur mina barndomskvarter jämnades med marken då utflyttningen blivit för stor. Hur gropen smygande försiktigt, nästan omärkligt, åt av samhället. Hur kvarter åts upp, hur stängslet flyttades ut.

Och nu. Nu är snart inget kvar. Den samhällsomvandling som Malmberget står inför är oåterkallelig. Kvarter ska rivas och nya byggas. Dragkamp mellan kommun och gruvbolag om vem som ska stå för vad. Ingångna avtal som inte följs, stora rubriker. På håll betraktar jag hur samhället delar sig, på var sin sida av gruvbolaget LKAB. För eller emot. Hot om nedläggning. Utan gruvan inga jobb. Utan jobb inget samhälle. Men jag kan inte låta bli att tänka att det är en växelverkan. Att de båda behöver varandra. Och att det statliga storbolaget har råd att betala. Att följa överenskommelsen de redan träffat med kommunen.

Hur det än blir, de gator där jag vandrat i midnattssol ska snart inte finnas kvar. Hur värderas det? När man får lämna hus och hem där minnena bor i väggarna? Kan gruvbolaget ersätta något sådant?

Det händer att jag drömmer mig tillbaka, till tiden då somligt var bättre än nu. Min far hade inte lämnat oss då hans hjärta plötsligt gav upp, kompisgänget var fortfarande samlat för fotboll, rollspel och te. Min barndoms kvarter fanns kvar. Jag vet att det är nostalgi. Den tiden kommer aldrig åter och även om jag kunnat gå på samma gator hade det förflutna fortfarande legat lika långt bort.

Istället är jag nöjd på den plats i livet där jag befinner mig nu. Jag sätter mig ibland i bilen och styr färden norrut. Men det är med Malmberget som med min fars grav i Tärendö. Jag besöker den sällan, men minnet bär jag för alltid med mig i mitt hjärta.

Daniel Lehto

Du backar Sagospelet Skräck på Kickstarter här: https://www.kickstarter.com/projects/sagospeletaventyr/sagospelet-skrack

Sagospelet Skräck: Peter Svärd

Möt teamet bakom spelet. Idag är det den mångsidige illustratören Peter Svärds tur.

Berätta om dig själv, vem är du?

Peter Svärd från Malmö. Arbetar som Art director på “fritiden” och med spelkonstruktion, illustration, lajv och Magiska Malmö på som arbete. Eller om det var tvärsom?

Vad har du för bakgrund i hobbyn?

Har spelat rollspel, lajv och figurspel sedan mitten av 80-talet. Arrangerat både lajv och rollspel på konvent sporadiskt sedan1988. Började skapa egna spel med vännerna i Gigantoskop där min roll främst var illustration och formgivning. 

Berätta om ditt arbete med Sagospelet Skräck.

När jag fick möjligheten att arbeta med illustrationer till Sagospelet Skräck så var jag lite fundersam över vilken stil jag skulle välja. En mjukare cartoon stil eller lite hårdare. Jag tror ni förstår att valet föll på lite “skräckigare” stil. När jag tagit mig an illustrationerna så har arbetet nästan alltid varit till 100% på min Ipad med start i en enkel skiss för att sedan lägga ett svart tuschlager på figuren. Efter det lagt lite flödigare färger och några lager med textur och färg. Jag satte tidigt en färgskala som jag försökt hålla mig till med undantag av några särskiljande färger där det behövts. I några fall har jag fått fotografiska förlagor på platser av Daniel som jag illustrerat och försökt göra läskigare än förlagan. Kaptenspelet och Berget har fått läskigare ljus. Skolan har fått underlig varelser i fönstret till exempel. Jag älskade att rita några av monstren. Mina favoriter att rita var mylingen och draugen. 

Vilka var dina egna influenser till det du illustrerade för spelet?

Svår fråga. Jag har så många olika influenser att det är svårt för mig att skilja ut någon speciell. Jag har alltid läst mycket serier och illustratörer som inspirerat mig är Mike Mignola (Hellboy) med sina skarpa, tunga skuggor och stiliserade personligheter, Glenn Fabry som gjort många härliga serier och omslag till Hellblazer och Preacher till exempel.

Vilken typ av skräck läser du själv?

Genom åren har jag läst mycket Lovecraft eftersom jag spelat mycket Call of Cthulu. Även läst en hel del Clive Barker och Brian Lumley. En annan favorit är Graham Masterton. Tror att den mesta skräckinspirationen kommer från den gamla bokserien Kalla Kårar som jag samlade ihop en nästan komplett serie av. Men nu är den borta. Den mesta nya skräcken kommer från serier som Hellblazer och Hellraiser för min del. Dennis Wheatley läste jag mycket i unga år och han är fortfarande en favorit med sin ockult andliga skräckmagi.

Vad är dina planer för Sagospelet Skräck, kommer du att illustrera mer material till spelet?

Jag tycker att det hade varit väldigt roligt att rita mer till Sagospelet Skräck. Så jag hoppas på möjligheten.

Fakta om mig

Familj: Min fantastiska fru Anja och min otroliga dotter Tove

Fem bästa skräckromanerna: Case of Charles Dexter Ward och Pickman´´ model av Lovecraft, Hanteringen av odöda – John Ajvide Lindqvist , Devils of D-day och Feast av Graham Masterton, The devil rides out – Dennis Wheatley

Fem bästa skräckfilmerna: Hellraiser, Alien, Omen 1-3, Evil Dead, The Excorcist

Rollspelsanekdot:  Ett stort minne var arrangemanget som jag och Peter Hansson gjorde på spelkonventet SydCon. Vi satte upp ett figurspelsdiorama som byggde på Mordheim (figurspel) och Diablo (datorspel). Vi hade byggt fem olika dioramor för en spelgrupp att ta sig igenom. Precis som i Diablo så skulle man leta i kistor och sparka sönder tunnor för att hitta saker och Peter hade skrivit ett datorprogram som (precis som dataspelet) slumpade ut saker åt spelarna. Sista banan var ett enormt bergsrum i underjorden med en röd flod och ett golv av dödskallar. Ur centrum i golvet, genom ett moln av rök, kom en megastor Diablo -demon upp och skrämde ihjäl spelarna. Det var häftigt att se och väldigt kul att bygga.

Sagospelet Skräck: Camilla Linde

Möt teamet bakom spelet. Först ut är Camilla Linde, flitig författare av barn och ungdomslitteratur.

Berätta om dig själv, vem är du?

Camilla Linde heter jag och bor i Alingsås med min familj. Jag är författare som främst skriver science fiction för barn, men har även skrivit en hel del skräcknoveller för vuxna. 

I lågstadiet skrev jag mina första egna historier. De handlade om allt från gulliga djur och dinosaurier till mord och massaker. Till exempel berättelsen om en avgrund som slukade folk. Eller den episka historien i tio delar som handlade om vildhästar, där varje “huvudpersonshäst” gick en gruvlig död tillmötes i slutet av varje bok.

Man kan väl säga att det redan då gick att se vart det barkade.

Vad har du för bakgrund i hobbyn?

Rollspel började jag med först i vuxen ålder. Jag hade älskat det som barn också, men då visste jag inte att det fanns. Det har jag tagit igen med råge nu!
Tillsammans med Daniel var jag med och skapade Sagospelet rymd där min bokserie “Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå” blev en av de spelbara världarna. Det var första gången jag skrev rollspelsäventyr och jag tyckte det var otroligt roligt. Just nu skriver jag på en soloäventyrsbok som också utspelar sig i Snack-världen.

Skräcken har däremot funnits med mig hela livet. Som sjuåring lät min pappa mig se Hajen. Efter det vågade jag inte ens duscha för att jag var övertygad om att ett hajyngel skulle komma ut genom munstycket, växa sig stor och äta upp mig. Helt rimligt, eller hur?

Trots den första chocken var det någonting med skräckgenren som fascinerade mig. När jag var nio läste jag min första Stephen King-bok, Cujo. Och efter det var jag fast. 

Berätta om ditt arbete med Sagospelet Skräck, vad ska du bidra med?

Jag kommer först och främst att bidra med äventyrsförslag, läskiga platser, varelser och annat smått och gott. Men vem vet. Det kanske dyker upp någon längre skräckhistoria också.

Vilka är dina egna influenser till det du skriver för spelet?

Jag gillar skräck som är förankrad i vardagen. Inga jumpscares, men mer subtila saker. En verklighet som är skev. Där du kan se någonting annat skymta förbi. Inspiration hittar jag överallt. En läskig nalle på loppis, underligt formade granar djupt inne i skogen, eller ett ljud som man inte riktigt kan förklara.

Vilken typ av skräck läser du själv?

Jag läser allt Stephen King producerar. Allt. skulle han ge ut dasspoesi skulle jag läsa det. Ibland växer man ifrån sina barndomsfavoriter, men inte i det här fallet. Istället upptäcker jag hela tiden nya lager i hans texter. En författare som är väldigt bra på den smygande vardagliga skräcken är också Neil Gaiman.

Men jag vill framför allt slå ett slag för den svenska skräcken! Jag har många favoriter, men om jag bara ska nämna några måste det bli: Ingelin Angerborg, Madeleine Bäck, Johannes Pinter, Kristina Ohlsson, Frida Andersson Johansson, Elisabeth Östnäs, Jenny Lundin och David Renklint. Räkna med att bli rejält skrämd om du plockar upp någon av deras böcker.

Vad är dina planer för Sagospelet Skräck, kommer du skriva mer material till spelet?

Se svar ovan, om arbetet med spelet. Vet inte om jag har så mycket mer att tillägga 🙂

Fakta om mig

Familj: Bor med man och två barn i Alingsås. Ingen annan i familjen gillar tyvärr skräck, även om jag försökt med diverse barnböcker. Slutar bara med att jag får läsa dem utan barnen. Vi har också en helknasig fransk bulldogg som heter Prinsessan Peach.

Fem bästa skräckromanerna:

  1. Jurtjyrkogården av Stephen King. 

Redan från början vet man att det kommer att gå åt helvete. Ändå går det inte att sluta läsa. Blandningen av skräck och sorg är en av de största läsupplevelser jag haft.

  1. Coraline av Neil Gaiman. 

Apropå det här med att det finns något bakom verkligheten. Du kommer aldrig att se på sina föräldrar på samma sätt igen.

  1. Skräcktimmen av Madeleine Beck.

Korta berättelser som är perfekta att stoppa i händerna på valfritt barn. OBS. kan vara traumatiserande om sagda barn inte gillar skräck!

  1. Dropp, dropp av Aron Landahl. 

En bilderbok som jag faktiskt kunde övertala barnen att lyssna på. De var livrädda fram till sista sidan!

  1. Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson.

För den som vill få en rejäl dos spökhistoria.

Fem bästa skräckfilmerna:

  1. Får man välja serier? Min absolut största skräckupplevelse är Twin Peaks. Jag får fortfarande rysningar av att tänka på hur Bob kröp fram bakom soffan.
  2. Hajen. Få filmer har traumatiserat mig så mycket.
  3. En serie igen? Snälla? Jag tycker att Buffy har väldigt många bra skräckavsnitt. Bästa är nog Hush, avsnittet där alla förlorar rösten. Bara jag tänker på gentlemännens gigantiska flin blir jag alldeles darrig.
  4. Blair Witch project. Såg den som 14-åring och blev helt vettskrämd.
  5. Pan’s labyrint. Magi möter hård brutal verklighet efter spanska inbördeskriget. Trots att det finns en varelse med ögon i händerna är de mänskliga karaktärerna betydligt läskigare.